Regnet smattrar mot min fönsterbräda, och inte mot mitt tält. Jag hämtar min mat ifrån kylskåpet, och inte från ett gatukök. Att ducha är gratis, det kostar inte 40 kronor. Mina kläder ligger vikta i min garderob, och inte nedpressade i en resväska. Min säng är stor och torr, inte liten och blöt. Utanför huset luktar det nyklippt gräs, inte öl och spyor. Man kan dessutom ta ett steg på gräsmattan utan att trampa på ett trasigt tält eller en ravioliburk. Man kan sätta sig på en ren jävla toalett, och inte en överfylld illaluktande bajamaja som saknar pappet och handsprit. Allt är helt enkelt bättre hemma.

 

Peace & Love veckan har varit helt otroligt bra! Allt som jag skrev här ovan är liksom lite av charmen med festivalen, som man egentligen hatar men bara tvingar att stå ut med. I en veckas tid har jag kunnat vakna, och tänkt "hm, undra vilken artist jag ska gå på idag. kanske simple plan? eller lars winnerbäck? rihanna, laleh, maggio, uggla, melissa horn, christina perri, petter, mumford & sons, hoffmeistro, svenska björnstammen, roxette, skrillex. Ah som ni hör var årets festival varit fullproppad av bra artister.

 

Vi krigade på bra som fa-an tycker jag! Vi har köpt tusen chipspåsar, blivit pålurade att klunka äckliga drinkar, lurat mc donalds på hamburgare, snålat på mobilbatterier, sminkat över gårdagens smink och skitit i att borsta tänderna, sprungit mellan camping- och festivalområdet.

 

Imorse satt jag i tältet och nästan tvingade upp Lisa och Amanda för att städa tältet så vi kunde komma därifrån, nu vill jag bara tillbaka. Jag älskar peace&love, kändes så underbart att vara tillbaka i år.

 

Känner att jag babblar utan att komma någon vart. Vill nog helt enkelt bara få ur mig alll glädje denna veckat orsakat mig. Taaaaaaaack världens bästa Amanda, Lisa och Tea för att ni delade veckan med mig! Hade inte kunnat ha bättre sällskap. (Reunion imorgon? xD) Puss