Idag har jag haft noll tidsuppfattning. Jag har: varit sjuk, lagat mat, pluggat och sett på oth (blivit kär i Jake under tiden) och sedan inget mer, för plötsligt var det bara kväll. Inget minnesvärt med andra ord. Ändå skriver jag ut det på min blogg där det kommer stå skrivet i all framtid. 

 

Gårdagen var bra. Jag utnyttjade min sovmorgon innan jag åkte till skolan. Vi hade nästan inga lektioner så jag och Matilda hittade ett avlägset hörn och satt där hela dagen - så långt ifrån människor och alla sorters av civilisation man kan komma. Elin är ju i trysil och äcklar sig med sin pojkvän, men inte vi - för vi har inga. Så jävla tragiskt. Så jävla ensamt. 

 

Vi åt i alla fall tacos. två potioner 

När skolan var slut åkte vi hem till henne. Vi tog bilen till Netto (som ligger 200 meter ifrån hennes hus) och köpte choklad, sedan åkte vi tillbaka. Återigen tragiskt. Chokladen smälte vi sedan och åt doppad i bananer. Till vår tröst kom det en kille och gjorde oss sällskap - Christoffer. Han åt choklad och såg på film med oss.

 

 

När filmen var slut tog vi bilen till pizzerian, under tiden pizzan bakades gick vi till ica och köpte glass, chips, dipp och mer choklad+banener. (Fan, det slår mig aldrig förrän jag sitter här och skriver dessa inlägg dagen efter hur onyttiga vi faktiskt är). Stackars oss singlar. Skriver jag - och äter en chokladpralin. 

 

I alla fall, efter att vi käkat pizzan och det tog vi icakassen med allt gott i och åkte till Lisa. Två bilar hade vi, Mattis och Chrisse i den ena och jag i den andra, så vi bestämde oss för att tävla. De andra stod utanför mig på parkeringen och fick därför försprång eftersom de kom iväg före mig. Det finns två vägar mot vretstorp, en går igenom östansjö och den andra är motorvägen. Mattis och Christoffer åkte mot Askersund. HAHA LOSERS! 

 

När de kom fram till Lisa hade jag redan varit där i typ fem minuter och därmed hunnit blanda dippen. Ganska snabbt därefter installerade vi oss i Lisas säng och slog på mumford & sons musikdvd.

 

Mitt i dvd-n fick vi för oss att lösa svaret på en jävligt svår gåta:

 

Det krävde hundra pappersbitar som skulle representera enkronor samt fyra blivande studenters hjärnor. När gåtan var löst kände vi oss som nobelpristagare hela högen. Vi skrek och hurrade så högt att hennes mor kom in och undrade vad det var frågan om. HEHE, är man proffs så är man!