Om man har längtat i sex år

Nu är det sex dagar kvar. En dröm som jag har haft
i sex år, slår in om sex dagar. Min dröm om Robbie
Williams

Nu vet jag verkligen vad folk menar när dom säger ;
jag finner inga ord ,
för jag gör verligen inte det. Inte ett ord kan beskriva
den här konstiga, härliga, underbara och på något sätt
sorgsna känslan jag känner när jag tänker på vad jag
kommer att vara med om på lördag

underbara - för att det är den mest efterlängtade upplevelsen
jag någonsin kommer att vara med om
sorgsna - för att efter lördag kommer det vara över,
den här jaglängtarsåmycket-känslan kommer inte finnas
mer. men antagligen kommer jag vara så lycklig att jag
känner mer fan vad det här var underbart!

Så mycket jag har gråtit över denna person, lett, drömt,
tänkt, lyssnat på. läst om (Jag har läst hans sjävbiografi -
två gånger till och med),gjort en redovisning om hans liv,
sparat mängder av bilder, tittat på konserter via datorn, har
sett en livekonsert av han i en biosalong, gråtit ännu mer

Därför är det helt ofarttbart att om inte ens en vecka kommer
jag ha honom mitt framför ögonen. Jag tänker köa så länge
det krävs
för att få stå längst fram.

För om man har längtat efter något i sex år
så spelar de där små extra timmarna i kön ingen roll


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0